Hårfint

Jag var och klippte mig igår. Har inga bilder och gjorde ingen radikal förändring heller: kapade bara någon enstaka centimeter baktill och ett par fler på framsidan för att jämna ut min utväxta Cleopatra-frippa en smula. Dock var det en ordväxling mellan mig och frisörtjejen som jag hade kvar i huvudet en sväng.

Jag - Ja, jag tänkte det var dags, det var ju över ett år sedan jag klippte mig senast...
Hon - Va? Shit! Det syns inte!

Nu är det förstås mycket möjligt (kanske rentav troligt) att hon bara smickrade mig, men faktum är att jag väldigt, väldigt sällan har några kluvna hårtoppar. Går mitt hår av så gör det det på mitten, utan några krusiduller. Men för det mesta är mitt hår ganska slitstarkt, trots att jag färgat det sedan jag blev sexton. För ett tag sedan hittade jag en artikel om hår i Glamour med diverse hårtips, så jag tänkte gå igenom dem här och se vad som gäller för min del.



Hårtips nummer ett:
Du borde: låta håret lufttorka. Värmen från fönen gör att håret formas och böjs men även lättare bryts och slits. Det beror på att hettan mjukar upp keratinet och även suger ut viktig fukt från hårstråets kärna.
Mer realistiskt: minska på värmen. För att utsätta håret för så lite värme som möjligt är knepet att få ut det mesta av vattnet ur håret innan du sätter igång med hårfönen. Spar tid och investera i en handduk av microfiber som suger upp en avsevärd del av vattnet. Undvik att sätta upp håret i en stor handduksturban som gör att stråna utsätts för påfrestningar när de är fuktiga och därför extra sköra. Att preparera håret med en värmeskyddande produkt kan också förhindra brännskador.

Min kommentar: Jag tvättar aldrig håret på morgonen innan jag ska till skolan eller jobbet, det har jag inte tid med. Alltså behöver jag inte heller stressa med hårtork för att få det torrt. I nio fall av tio får mitt hår självtorka, och ska jag någon enstaka gång stylea det slänger jag i lite värmeskydd först. Efter den här artikeln har jag också försökt att svepa in håret och klappa det lite försiktigare än tidigare, men över min döda kropp att någon tar bort min turban efter duschen. Särskilt efter ett råd som kommer lite senare.



Hårtips nr 2:
Du borde: tvätta håret en gång i veckan. Det som håller håret glänsande och friskt är skalpens naturliga oljor, och att tvätta håret varje dag skickar bara dem rätt ned i vasken. Att schamponera så sällan som möjligt låter förnuftigt, men tyvärr är det sällan praktiskt möjligt om du tränar mycket, har fint hår eller oljig hårbotten.
Mer realistiskt: använd rätt schampo på rätt sätt. Ju våtare håret är, desto mindre schampo behöver du. Se till att det är plaskblött så räcker det med en tesked schampo. Koncentrera dig på hårbotten eftersom det är där talg och smuts samlas. Skölj med ljummet vatten och ha i balsam. Skölj med iskallt vatten (så kallt att du nästan inte står ut), det hjälper hårstråets fjällskikt att lägga sig och håret blir glansigare. Även om du har en tendens att få fett hår är ett schampo för skadat och behandlat hår bäst om du tvättar det ofta.

Min kommentar: Jag tränar sällan. Dessutom har jag en aversion mot att duscha som kommer sig av att ha bott alldeles för många långa år på ställen där duschen är tio mil från sovrummet (ungefär, i alla fall fyra våningar) och är i ett iskallt rum. Nu gillar jag att duscha när jag väl kliver in i den, men fortfarande blir det oftast inte av att jag duschar mer än tre eller fyra gånger i veckan. Så jag använder inte schampo varenda dag, och även om jag ibland kan uppleva att håret känns fett och stripigt är det faktiskt inte så ofta. Inte är det någon som gnällt på att jag luktar illa heller (som jag fått höra i alla fall).

Efter att jag läste det här tipset började jag se till att håret var drypblött när jag använde schampot. Dessutom har jag någonstans ifrån fått vanan att dubbelschamponera. Jag tar alltså först en liten tesked, schamponerar, sköljer, och sedan gör jag samma sak en gång till. Av någon anledning löddrar sällan första omgången, men andra gör det. Därefter tar jag rikligt med balsam, som får sitta i medan jag utför alla andra duschsysslor så sköljer jag av det allra sist.

Och efter det här tipset, att skölja det sista med isbitsklirrande kallt vatten, kanske ni förstår varför jag inte vill låta det iskalla håret plaska ned på ryggen igen. Nej, handduksturban FTW.


Hårtips nr 3:

Du borde: sluta färga håret. Blekning är en extremt aggressiv attack på håret eftersom det bryter ned hårstråets yttre och skyddande vaxlager. När det väl är borta är det väldigt svårt att få håret att se glansigt och hälsosamt ut igen. Även om du väljer mörkare färger utsätts håret med största sannolikhet för skadliga kemikalier som ammoniak och peroxid.
Mer realistiskt: sluta överfärga längderna. Med permanent hårfärg är det viktigaste att inte behandla samma hår om och om igen. Det vill säga, låt bli topparna och längderna som är äldst och mest porösa. Både du och din frisör ska enbart applicera färgen i rötterna och kamma ut i längderna sista minuterna av verkningstiden.

Min kommentar: Yeah right! Det här är den regel jag bryter mest mot. Visserligen blonderar jag mig inte - har försökt bleka mitt hår en gång, den historien är ett helt inlägg för sig - men jag färgar det svart med jämna mellanrum. Eftersom jag inte kan se mig själv i nacken och inte är särskilt skillad på att hålla på med hår färgar jag Allt. Hela Klabbet. Varje Gång. Och det behövs banne mig också - nu är mitt hår inte svart igen, det är brunt. Visserligen mörkbrunt, men ändå. Jag vill ha själsslukande svart-som-en-svart-katt-i-en-kolgruva-svart. Så jag fortsätter färga hela mitt hår varje gång lite då och då, men försöker se till att det inte är ammoniak (eller vad det nu heter) i färgen.



Hårtips nr 4:

Du borde: acceptera den naturliga texturen på ditt hår. Den intensiva värmen från en plattång kan få den naturliga fukten inuti hårstrået att börja koka och ånga bort, ut genom fjällskiktet. En rakpermanent på salong är tyvärr inget bättre alternativ. Kemikalierna stör disulfid-banden vilket gör att hårstråets struktur faller sönder och förstörs.
Mer realistiskt: Platta försiktigt. Har du kvar instruktionsboken till din plattång? Om inte kan det vara en bra idé att höra med återförsäljaren om en ny. Att inte överskrida gränsen för tiden som rekommenderas att håret är i kontakt med plattången är av största betydelse för att undvika slitage. För att vara på den säkra sidan, håll den aldrig still utan låt den hela tiden glida över håret. En plattång ska heller aldrig bli varmare än 180 grader, och keramiska plattor sliter betydligt mindre på håret än de av metall.

Min kommentar: Jag köpte faktiskt mitt livs första fungerande (ett tidigare misslyckat försök) plattång för ett tag sedan. Den är kanonbra och kan både göra lockar eller platta ut. Däremot är jag urusel på att använda den och får ont i armarna av att stå med händerna ovanför huvudet någon längre tid, så det är sällan jag plattat håret. Kanske lika bra när jag läser tipset ovan. Koka hårstrået inifrån? Huvva!


Hårtips nr 5:

Du borde: klippa håret var fjärde vecka. Att klippa av slitna och kluvna hårtoppar är enda sättet att bli av med dem helt och hållet. Men det går att hålla ut lite längre och behålla sina längder med hjälp av rätt produkter.
Mer realistiskt: gör en inpackning en gång i veckan. Det är både billigare och bekvämare att kamouflera hårets skador med en tjock och djupverkande hårinpackning. Ingredienserna är mer koncentrerade än i ditt vanliga balsam och lämnar efter sig en skyddande film över hårstrået. Ingredienser som glycerin, aminosyror och pantoten kan till och med penetrera fjällskiktet och fylla i områden som har blivit skadade av värme eller kemikalier. Låt inpackningen verka över natten för en riktig fuktbomb. Börja också ta för vana att alltid ha i en leave-in produkt när du tvättat håret.

Min kommentar: Var fjärde vecka? Som jag sa i inläggets början - innan jag klippte mig igår hade jag inte varit till frisören på över ett år. Jag glömmer, jag har inte råd, jag har inte tid; det blir bara inte av. Först när jag börjar märka att håret mår dåligt får jag tummen ur och tar mig iväg, vilket förstås egentligen är alldeles för sent. Dock försöker jag vara duktig på att använda hårinpackningar. En favorit är H'Suan Wen Hua från Lush, en inpackning som luktar skumt men är alldeles ljuvlig för håret. Vattenkrasse, avokado, bananer, olivolja, ägg, balsamvinäger och rosmarin är några av ingredienserna, och även om det låter som en märklig sallad är det en lyckosam kombination.

Det var det. Det var de fem tipsen. Det verkar som om det bästa för håret egentligen bara är att låta det hänga och klippa det då och då, men det vore väl ändå ganska tråkigt... Hur är det, vad är era hårvanor?